Idag hade min kollega Fredrik på sig en halsduk inomhus. Han valde att kalla den för scarf och då gick det tydligen bra. Han tycker nämligen att det ger honom en konstnärligt skimmer, att gå runt som en Ernst Brunner med Renässans i blick.
Han ställer sig och tittar djup på olika objekt i det kontorslandskap vi sitter i och begrunnar. Han lägger armarna i kors och ibland stödjer han hakan med tummen och pekfingret, precis som att hans tankar tynger honom. Han vill så gärna slänga ur sig uttryck som Manierism, rokoko och abstraktion. Men ingen lyssnar.
No comments:
Post a Comment