Chuck Norris lost his virginity before his dad did.

Mötestorsdag igen

Idag ska jag sitta och nynna "I'm Pop-Eye the Sailorman".

Roligt imorse

Vi pratade om idrottare och sexföbud. Om att de eventuellt skulle prestera bättre om de inte låg innan en stor match eller tävling. Roligaste av allt var Fredrik som pratade om böghögar och i samtalet säger han "hörny". Som engelskan horny men med ö istället. Eller egentligen säger han "örny". Och det är så fantastiskt roligt. Lyssna själv.

Redaktionen just nu

Det luktar död kadaver. Som om någon slaktat ett marsvin och sen glömt att rensa slamsorna. Det sticker i ögonen och näsan håller på att frätas sönder som en bondskurk i syrabad. Igår var nämligen större delen av firman på NRJ @ The Club på Café Opera. Inte jag.

De pratar minnen och sluddrar och fyller i varandras luckor och skrattar åt saker som vara gårdagsonyktra människor kan. De säger saker som "-såg du han?!?!?" och "-Kommer du ihåg toan?" osv. Och jag hajjar ingenting. Just nu känner jag bara för att skjuta de alla och bunta ihop de parkeringen nedanför. Detta utanförskap är inte roligt. Folk ska inte få gå ut på vardagar.

When Chuck Norris has sex with a man, it is not because he is gay, but because he has run out of women.

Mera färger

Några personer och deras färger:

Thomas Di Leva - Tokgul
Göran Persson - Blåröd
Zlatan - Gulröd
Kim Källström - Gröngul
Praktikanten - Färglös

Onsdag

Idag är jag på kurs. Detta är en viktig kurs som endast de med ambition att komma någonstans här i livet får gå på. Således är inte Alex och Fredrik där.

Framför mig står en kvinna som pratar om färger. Det är hennes grej. Hon frågar: "-Micke, vilken färg är du?". Jag kollar på henne och skakar på huvudet ungefär som om hon vore dumihuvudet vilket naturligtvis inte är fallet. Den som är dumihuvudet är istället flumjonet som bokat in en person vars gimmick är färger. "Kommunicera mera" är parollen och det tycker de att jag ska gå. Jag, som är the motherfucker king of communication. Hursomhelst, jag är nog rödgul, Fredrik borde vara gulröd och Alex är grön.

Nu, när jag vet vilken färg jag är, mår jag mycket bättre!

Maktkamp 3

Får information om att Mikaela, NRJ Primes ankare och min antagonist, igår var bjuden på 2(!) fester. Ingen av dessa hade nått min låda vilket naturligtvis irriterar mig. Inte för att jag hade gått, jag är större än så, men det handlar om status. Jag ska bli tillfrågad så att jag kan tacka nej.

Frågan är bara hur jag hanterar detta.

Chuck Norris does not sleep. He waits.

DIF-aik

Såg matchen, såg krossen. Dessutom såg jag också Mats Sundin. Denna hjälte, denna hockeygigant. Han satt på VIP-plats och bredvid honom, förlåt, PÅ honom satt en tjej. Hon höll i hans arm som en annan håller i livbojjen på ett sjunkande Titanic. Misstänker att hans arm i detta fall symboliserar hans plånbok eftersom det borde vara ställt utom all rimligt tvivel att hon var där för fotbollens skull.

Jag hade också kramat hans arm om jag satt bredvid honom. Mats Sundin. Min hjälte.

Irriterande element

En del människor har ett stort ordförråd. Andra har lite mindre. Min kollega Alex är en sådan som har mindre. Hon har nämligen 3 uttryck som går runt på, varken mer eller mindre. De passar inte alltid men de flyger ur munnen på henne som grodan på en gås. De följer nedan:

*My point exactly. 1:an på listan eftersom den går på högvarv. Kommer då hon hör en bra idé eller skvaller som hon borde vetat. Ibland varvas den med den direkta svenska översättning "Min poäng exakt"

*Fuck me AND my family AND the horses they rode in on. Typ, dra på trissorna eller nu ramlar jag baklänges. Viktigt att betona AND i det här fallet. Används om hon blir förvånad, där spelar hästarna stor roll då de bestämmer graden av information. Inga hästar, låg grad av förvåning.

*Fittan fes och tusen dog i dimman. Används oftast vid irritation. Om någonting går snett, som är utanför Alexs makt typ datorer, då kommer denna. Brukar oftast följas av ett antal Murrfräs och spontana svordomar.

Chuck Norris once tried to defeat Garry Kasparov in a game of chess. When Norris lost, he won in life by roundhouse kicking Kasparov in the side of the face.

Ett monster på jobbet.

Han jobbar på dataavdelningen. Men hans uppgift i livet är något helt annat. Jag tror han har börjat här för att se till att jag en dag bryter ihop och mina öron börjar blöda. Han är min Commodus. När han väl kommer igång och surrar data finns där nämligen ingen hejd. Det är c:, jpeg, java, servrar, hårddisk, depot, inlog, musarm och en hel del annat jag inte förstår. Han försöker prata sönder mig.

Jag vill gå ner på knä som Mel Gibson i Braveheart och skrika "We all end up dead, the question is how and why". Men jag tiger och fortsätter förblöda.

Löneökning

Alla vill ha mer pengar. Så fungerar livet och så är vi funtade. Detta är dock något som jag tycker är normalt för dig och mig och kanske för låt säga... Zlatan.

Han tjänar 54 miljoner per år. Han vill ha 70. Han tycker han är underbetald. Han vill att hans månadslön ska hänga med i inflationen. Han har precis blivit pappa. Fått ökade kostnader. Blöjor, barnmat, talkpulver. Och tjejen är ju mammaledig. Stämplar försäkringskassa och får kanske 8000 per månad.

Klart grabben ska ha mer lön. Vem klarar sig på futtiga 54 om året?

Ny etta

Bästa salladen i Mat På Jobbet-kylen: Tonfisk

Linda Rosing 2

Nu är de tydligen ihop igen.





Nej förresten, de hann göra slut innan jag hann trycka på "Publish Post".

Linda Rosing

Linda och Fadde har gjort slut. Igen.

Mötestorsdag 2

Denna vecka hade chefen faktiskt något säga. Detta har aldrig inträffat. Vanligtvis sitter vi där i 60 minuter prick för att fylla ut tiden utan att säga något. Precis som på en dejt med en person du aldrig träffat och heller inte gillar. Man kan således ta på tystnaden. Om någon säger något svarar han bara kort: "Är detta arbetsrelaterat?" och stirrar på en med Lucifer i blick. Ibland schyssar han bara åt den personen.

Idag sa chefen: I år får ni 1 veckas kortare semester.

Mötestorsdag

Idag hade vi möte. Det har vi varje torsdag, så spontana är vi. Detta är mest för att, och detta har jag kommit på nyligen, kreativa personer kan inte klockan. När Gud eller nån skapade kreativa människan gav han honom lusten och fantasin att skapa men skippade klockan. Det har nämligen aldrig hänt att mötet startat kl 11.

Värst är producent-greken. Han kommer sent. Alltid. Ibland kan han stå utanför och vänta bara för att inte komma i tid. Jag tror han fortfarande lever i grekiskt solurstid. Molniga dagar är värst. Då kommer han inte alls.

Maktkamp 4

Ny plan. Det laddas för galapremiären av Oceans 13 i början på juni. Denna gången ska jag inte bränna hennes inbjudan. Hon ska få läsa den, anmäla sig och samma dag som den är så ska jag sprida att den är flyttade till Scanias Motorpark i Södertälje.

He he he.

Pirates Of The Carribean 3

Hamnade bredvid Per "Jag-har-1-miljard-på-banken" Gessle. Surrealistisk känsla. Han skulle, bokstavligen, kunna köpa upp min bostadsrättsförening, jämna kåken med marken och bygga karusell på området. Dessutom luktade han musk. Per Gessle luktar musk. Inte speciellt illa, bara.... musk, liksom.

Maktkamp 3

Ett bakslag. Igår var det galapremiär för Pirates Of The Carribean 3 - en habil uppföljare på en uppföljare men alla visste nog att det inte gick att överträffa 1:an i alla fall. Johnny Depp får dock 5:a alla dagar i veckan för sin Jack Sparrow.

Hursomhelst. Mikaela från NRJ Prime var där och flankerade röda mattan. Detta är ett bakslag då jag systematiskt rensat hennes låda på inbjudningar. Var helt säker på att hon inte visste om denna, och om hon visste så vore det skönt om hon förbannade sig över att hon inte var bjuden.

Micke - Mikaela = 1-1

Skön stämning på jobbet

Chefen är på semester denna vecka. Underbart härligt. Ingen som kommer förbi och stör en i det dagliga arbetet. Ingen som noterar om man går tidigt och ger en det där lite förvånande ögat version ja-du-kan-minsann-pallra-dig-hem-nu-vi-måste-nog-hitta-lite-fler-sysslor-åt-dig-ögat.

Däremot är det intressant att notera att firman rullar på som vanligt utan hans medverkan. Precis som att ingen hade hänt. Så viktig är han. Och egentligen - vad gör han här? Vorde det inte bättre att ersätta honom med en stämpelklocka och en fågelskrämma?

Its official

Sverige Dansar och Ler är det roligaste som hänt svensk tv sedan eldkvarn brann.

Udda människor

På denna firma jobbar många människor. Udda människor. Skumma människor. Peter är en sådan. Peter gillar inte blått. Han har bara svart. Svarta kläder. Svarta mössor. Och svarta pennor. Han fixar nämligen inte att skriva med andra pennor.

Trota att firman givmilt ställer upp med obegränsat mängd av blå BIC-pennor väljer han att köpa egna pennor för pengar firman gett honom varje månad. Detta är ett udda beteende som jag anser vara sjukligt. Peter är således en sjuk man. Han bör botas.

Garderobsbiljetter

Jag hatar de. Hundraprocentigt genuint, från-botten-av-mitt-hjärta-hat. Blev naturligtvis av med den i lördags och fick, med slokad hatt, pina mig tillbaka dagens efter. Urbota pinsamt.

Nu är frågan; vad gör vi åt detta? Hur löser vi problemet? Hur kan vi göra denna grej till ett rör-inte-min-prilla-manifest? Ska vi förbjuda små, äckliga papperslappar till förmån för de rejäla plastbrickorna eller är det läge att ramla i 2000-talet och kanske make it digitalt?

Kom ihåg, alla kan inte göra allt - men någon kan göra något.

NRJ In The Park

Saker som jag gjorde:

Festade
Drack öl
Pratade med artister
Hängde


Saker som Alex gjorde:

Petade in jordnötter i öronen på Vincent
Kastade is på Million Stylez
Stal Mims sprit
Stal Mims champagne


Vem hade roligast?

Redaktionen, just nu.

Måns Zelmerlöv sitter mittemot mig. Han pratar inte med mig utan sitter bara där. Som ett skivomslag utan innehåll. Han pratar med Mikaela om saker som inte intresserar mig och jag funderar mest på om han tycker detta är skoj. Eller om han bara är. Han sitter med en palestinasjal och pratar på konstig dialekt och allt jag kan tänka på är hur han kreverar i cresendot på "Cara Mia".

Positiva Fredrik vill att han ska spontan sjunga. Här och nu. Då säger jag upp mig.

NRJ In The Park

Imorgon smäller det. Ett skönt, årligt event med en hel drös artister som fått äran att komma. Backstage brukar alltid bli en intressant historia med revirpinkande och statusmärkande. Jag själv brukar alltid gå och riva ner artsiternas namn från deras loger som oftast är uppsatt med ett A4 och tejp. Roligaste är att se alla managers och projektledare springa runt som myror under förstoringsglas och leta fram rätt rum.

Redaktionen, just nu.

- Det brinner i en papperskorg! ropar någon på ekonomin.

- Undrar vad det kan vara, säger jag.

Inbjudornas inbjudan

Idag small det till minsann. Måns Zelmerlöv ställer till med releasefest och jag är bjuden. Nu såg jag även att Mikaela, min antagonist från NRJ Prime också är bjuden men det löste vi snabbt med lite t-sprit och tändstickor.

Måns är Positiva Fredriks stora idol. Han dyrkar marken han går på och har varenda version av låten "Cara Mia" som han hävdar är "det bästa som hänt sedan Bailando". Jag ska nog ge min inbjudan till honom, han kommer förmodligen uppskatta den mer än jag. Och har han tur kanske han får träffa fler av Måns Idol-polare och då är han lyckligast i hela världen.

Obehaglig stämning

Chefen ger sig inte. Han är på mig igen. Han vill träffas, fika lite mano-e-mano. Fredagens hemska scenario uppspelar sig i slowmotion då jag i sista sekund lyckades avstyra en rendez-vou med honom. Nu har jag slut på ursäkter. Nu vill han "fira" Kristi Himmelsfärd med en öl. Detta skrämmer mig, inte så mycket längre att hänga med chefen utan mer för att han önskar "fira Kristi Himmelsfärd".

Frågan är uppenbar: Är min chef egentligen en kristen fundamentalist som vill snärja mig i hans sektliknande umgängeskrets där man drickar gåsblod och halsar nattvardsrioja till tonerna av Carola?

Är svaret på frågan ja är det inte säkert att jag är tillbaka på fredag.

Maktkampen

Det pågår en maktkamp på jobbet. Ett tyst, illaluktande ställningstagande där två instanser mäter status och framgång. Ingen pratar om den. Men alla vet att den existerar. Och den handlar främst om mig och Mikaela, ankaret på ett litet skitprogram vi har som heter NRJ Prime.

Idag har hon fått tre inbjudningar i hennes postfack. Mitt fack däremot gapar tomt som huvudet på en Sverigedemokrat. Detta finner jag oerhört irriterande och avlägsnar således hennes brev och slänger de i närmaste papperskorg.

Micke-Mikaela: 1-0

Det börjar lossna nu

Det går riktigt bra för mig. Obeskrivligt bra. Så bra att en del avundas mig när de sover. De vill vara mig. Senaste exemplet är att jag blivit uttagen sitta i juryn för att kora sommarens ringsignal. (konstpaus, andas). SOMMARENS RINGSIGNAL?!?!?!?!?!?! Vadihelvete är det frågan om? Det är alltså dit jag kommit i livet, att få bedöma vad som ska störa folk mest denna sommar. Grattis, Micke.

Jag är en Rebecca De Ruvo, en Harald Treutiger, en Thomas Ravelli. En person som en gång gjort avtryck men svalnat som en cappuchino i Idre och nu endast får inbjudan till prylar hetare ikoner tackat nej till.

Mode 2

Jag undrar hur de flinka små barnfingrarna som gjorde Fredriks armébyxor tänkte. "-Nu ska vi göra byxor till de som bombar vårt land och gör att vi är så fattiga som vi är. Det är ju klart att även de soldater som sköt sönder kraftverket igår behöver byxor, hur skulle det se ut annars. Nu syr jag på och hoppas på att inte bli skjuten när jag går hem, men om jag blir skjuten hoppas jag han är snyggt klädd och förhoppningsvis iklädd byxor jag har sytt."

Ironi, någon?

Mode

Min kollega Positiva Fredrik har på sig armébyxor idag. Inte äkta utan H&M-tillverkade armébyxor. Precis som att han vill vara en liten actionfigur som säljs på leksaksbutiker i småstäder utmed E4:an. Nu springer han runt på firman och kastar sig och gör kullerbyttor och skriker pang-pang och pekar på folk han möter. Lite obehagligt.

Fredrik, NATO ringde och undrade var deras byxor är någonstans. En av killarna är naken nertill.

Veckans roligaste klipp

Har Schyffert lagt upp. Klicka. Gå in. Skratta.

How is it possible that Courtney Love looks worse than Kurt Coabin?

Veckans andra läxa

Eurovisionsschlagertävlingen. Helt allvarligt, vilken fruktansvärd dynga. Det är en stor illaluktande böld som gör sig påmind en gång per år och på något förbannat konstigt sätt har man lyckats förtränga alla bakteriefloror som övriga Europa har att komma med.

Och det här inget nytt för i år. Så har det alltid varit.

Veckans första läxa

Mikaela kommer till jobbet. Hon frågar hur helgen varit. Jag svarar bra. Jag undrar om hennes men ångrar mig samma sekund som orden lämnat tungan. Hon ger mig ett halvtimmes utlägg om fondväggar och vin och Eurovisionschlager och pojkvänner och IKEA och skedning och annat ointressant. Det fortsätter i all oändlighet och jag har för länge sedan slutat lyssna men nickar inställsamt och lär mig veckans första läxa; fråga aldrig om du inte vill höra svaret.

Och jag ville verkligen inte höra svaret.

Tråkiga helger

Sitter och rekapiterar lite händelser från helgen och framför allt lite bloggar jag inte kollat in på länge. Läser bland annat Alex Sculmans blogg och kan glädjande konstatera att han haft en ganska tråkig helg. Han skriver om inslag han sett i Talang 2007 under fredagen och Melodifestival på lördagen och avslöjar att han kollat tv hela helgen. Han har köpt chips, dipp och lökringar med intentionen att kolla tv. Hela helgen!

Jag känner en varm känsla spridas genom min kropp över att denna heta mediainstans också kan ha töntiga och tv-tittande helgkvällar. Skönt.

Själv kollade jag Talang 2007 på fredag och Melodifestival på lördag. Så het är jag.

Ett annat samtal kom

Tydligen är det idag 6 år sedan jag och min tjej blev ihop. Det här är också tydligen något man ska komma ihåg. Hon räknar från dagen vi som ihop. Jag kanske räknar en annan. Hursomhelst, jag har glömt allt sådant och nu är det hus i helvete i Solna. Visa hjärnor på jobbet pratar om att man ska finta och låtsas att man glömt och sen överraska. Själv så tror jag att inte ens Armageddon kan smeta över detta. Även om vi skulle stå inför ett helvetes meteorregn skulle hon säga att detta är straffet för att jag glömde. Hon är för underbar, min tjej.

Kort reflektion 1: Nämn 1 annan sak som hände för 6 år sedan. Omöjligt. Kommer inte ihåg.
Kort reflektion 2: Finns det något mer genomskinligt än en överraskning att en kille glömt förhållandets årsdag?

Either way, I'm fucked. Nu undrar jag bara hur länge detta kommer hålla i sig. 1 kväll? 1 helg? 1 vecka? Ett som är säkert är att det kommer kosta. Å andra sidan slipper jag ölen med chefen.

Just nu.

Chefen ringer på interntelefonen. Han undrar hur läget är. Jag svarar bra. Han undrar om vi ska ta en fika. Kanske till och med en öl, det är ju fredag. Jag svettas. Varför vill chefen träffa mig? Varför vill han ta en öl? Är det ett sätt att lugna mig för det besked som ska komma, typ "-sätt dig ner, ta en kaffe. Förresten, du har fått sparken." Eller har han inga riktiga vänner? Han kanske vill sänka sig till min nivå och känna av stämningen på firman? Detta kommer isåfall göra mig till golbög bland kollegorna - brownnose som skvallrar för chefen. Och vill han veta hur han sköter sig och jag svarar ärligt är jag kört hursomhelst.

Ett klassiskt scenario av "A no-win win situation" för mig. Jag som trodde jag var safe och helgen stod för dörren. Nedrans alltså.

05.43

Jag: Hur är läget?
Alex: Jag var och krökade igår
Jag: Varför då?
Alex: Releasefest för Hoffmaestro.
Jag: Vilka är det?
Alex: Vet du inte vilka det är?
Jag: Självklart. Det var därför jag frågade. Dumhuvud.
Alex: Det är ett band.
Jag: Å fan. Jag trodde det var en rymdfärja.

Fredag

Lite av en ångestdag idag. Det är nämligen då jag ska författa det s.k. Fredagsmailet. Detta är ett mail eller snarare en instution som hela firman ser fram emot i slutet av veckan. Det är rimligt att kalla mailet för det bästa med att jobba på den här firman. Åtminstonde om man är receiver.

Mailet handlar om In The Mornings senaste vecka samt lite reflektioner från mig överlag. Oftast tar jag upp hjärtfrågor som berör mig, t.ex. varför jag inte har fått några visitkort på 6 år, vart min utlovad firmamobil tagit vägen eller om det verkligen tar så lång tid att ge mig ett eget kontor så jag slipper vara på samma nivå som vanliga anställda. Ungefär så kan låta. Men tyvärr så tas det sällan på allvar. De skrattar åt mig. Mina kollegor förstår mig inte. "-Du är så rolig, du Micke." och "-Kul mail, fortsätt så" kan de kasta iväg sig om vi möts i korridoren.

Vanliga människor, de hajjar liksom inte.

Problem på redaktionen

Kontorslandskapet. Alex sitter bredvid mig. Hon vill lyssna på filmer hon fått på mail men har inga hörlurar. Jag har hörlurar. Hon vill låna dessa. Jag ryser.

Jag tänker att hon pluggar dessa snäckor i sina otvättade öron så att skiten fastnar och sen förs över till mina öron. Hennes matos från Ajvarfesten igår sprids via snäckkuddarna och över till min hjärna som infekteras av ett okänt juggevirus som det inte finns något botemedel för. Inte ens Dustin Hoffmans karaktär i Outbreak kan stoppa dess framfart och jag har snart bara 24 h på mig att leva. Vad ska jag göra. Jag vet inte.

Hon får inte låna lurarna.

Film idag 2

På dessa pressvisningar flankerar mediavärldens makthavare, dvs de som vill vara med i branschen men inte är kända nog att gå på galapremiären. Det är jag, Alex och Fredrik. Och sen förstås en hel del andra såsom Ronny Svensson och Cicci Renström Suurna på TV4. Den sistnämnda kallar jag för "arga tanten". Varje gång vi kommer samtidigt stirrar hon på mig och leker att hon är Cyclops i X-men och vore det inte för hennes enorma glasögon skulle jag var en blöt fläck på marken. Sen låtsas hon att mobilen ringer och droppar uttryck som "ni får skjuta deadlinen", "jag kan inte komma på mötet" och "Det är faktiskt inte mitt problem" samtidigt som hon rusar för att sätta sig långt bak i salongen. Där skjuter hon fram hakan, drar ner giporna till marken och odlar onda tankar om allt som inte stavas pretentiöst.

Hon skrämmer mig och jag undrar hur hon inrett sin lägenhet. Förmodligen med dödskallar av små mediapojkar hon stirrat sönder.

Film idag

Pressvisning för Nicolas Cages nya "Next". Har ingen aning om vad den handlar men jag vet att den är 1.32 h lång. Det är bra. Filmer ska vara mellan 1.30 och 1.48. Annars får jag krampkänlsor i magen och sitter istället och funderar på hur jag ska stå ut.

Nichoals Cage top 5

1. The Rock
2. Con Air
3. Face/Off
4. Snake Eyez
5. Leaving Las Vegas

Min nya bok

I natt sov jag med boken under kudden. Jag har aldrig sovit så bra. Det kändes som om jag amputerat en fot och sen mirakulöst fått tillbaks den. Jag kan gå. Jag kan springa. Jag kan verka. Jag är en lycklig människa.

Fikadevisen

Var och fikade med en polare igår. Visserligen är det bara tjejer och killar som gillar killar som fikar men gårdagen var ett undantag. Två heterokillar som chillar med latte. Det kan inte bli hetero hur mycket man än vill. Anyhow, funderingen är följande:

Om man är ute och krökar är det ganska vanligt att nån person tar första rundan då det sannolikt kommer bli fler rundor och i långa loppet jämnar det ut sig. När man fikar blir det också nån som får ta första rundan, problemet är bara att det sällan blir fler än en runda. I förlängen riskerar således nån av partnerna att bli latte-ruinerade av så kallade latte-parasiter. Hur löser man det? Summan är så pass liten att man luras att inte lägga märke till den men alla latte-bäckar små leder oftast till en latte-sjö runt hörnet.

Det var sista gången jag fikade. Någonsin.

Första raden i boken

"Nu är det bara 51 dagar kvar tills premiären."

FIlmkvinnan 6

Hon är en märklig människa. Bäst som man sitter och önskar henne livets alla otrevligheter, blir hon den filmängel jag länge saknat. Framför allt, hon vet vilka knappar hon ska trycka på. Keep the talent happy. Och vad ska man säga när man denna morgon ser ett helt Die Hard 4.0-block liggandes på mitt bord.

Jag är salig. Nu ska jag fylla denna med tankar och funderingar och förväntningar kring Bruce, John McClane och den nya filmen ända tills den 29:e juni. Tack, filmkvinnan.

Min svåra arbetssituation del 112

Sitter fast mellan pest eller kolera. På ena sidan sitter Alex och pratar om en ny hudkräm hon köpt. På andra sidan sitter Mikaela och proklamerar sin frisör för sin Molle-lookalike till lillebror som behöver klippas. Och det kanske bör förtydligas; detta är på intet sätt två ämnen jag finner intressanta. Snarare så att detta är den direkta motsatsen till ämnen jag föredrar.

Tycker dock lite synd om Mikaelas lillebror. Han hålls tillbaka i sin pubertala utveckling och hans frisyr kanske egentligen bara en revolt mot henne och hennes värderingar. Utvecklingen kan bli att revolten kommer och han baxar en flight till Brasilien, kör missionär och konstverk i ett par år innan han kommer tillbaks som sektledare och tatuerad till tänderna. Men vad vet jag.

Hot 2

Även jag har blivit hotad, både här och där.

Nu hotar även jag

Idag pratade vi om man fick kommentera bloggar anonymt eller inte, det bidrar oftast till mobbing och hot från fegisar som inte vågar fronta med namn. Så därför får ni de öppet här och nu:


Positva Fredrik:

Må ditt ansikte tyna bort i acne och din själ frätas upp all den dynga du sprider omkring dig. Annars kommer jag skicka dig till botten av Riddarfjärden iförda Foppas rosa Crocspjuck.

Alex:

Bli inte förvånad om det kommer en bildörr flygande när du minst anar det och du upptäcker dig liggandes i ett källarrum med den finaste sortens Tarantellor nesta i ditt hår.

Skoj

Den här artikeln är onekligen ganska rolig.

Havrebollar

Besökte fikandets mecka igår, Västerås. Återigen. Men denna gången var jag förberedd och inställd på dygns långa kaffepauser men bitterhet och kakor som enda vänner. Märkte dock till min förvåning att ingen i Västerås har hajjar Havrebollar. Guds gåva till fikabordet och ingen hajjar. Fick dessvärre då överleva på en låda Arraksbollar, degbollarnas svarta får. Kändes väldigt förort och ensamstående morsa över det.

Hur kan man inte hajja Havrebollar?

Praktikantens filosofi

Pratikanten har en tes. Han är nämligen övertygad att alla tjejer i Halmstad hatar honom. Varenda en. Detta tar sig uttryck i att varje gång han besöker Sveriges Liverpool blir noll fett på sylen och ganska lite uppmärksamhet i övrigt. Vad detta ska bero på vet han inte men hans etniska blandning av Stockholm, Persien och tatueringar kan vara en bidragande anledning.

Jag tror att Halmstads brudar genomskådat honom och det får i vargakläder han faktiskt är. nu hoppas vi bara att djungeltrumman går och fler får upp ögonen för honom. Spread the word och släpp inte in honom i dina byxor. Kolla Djävulens Advokat och förstå varför.

Måndag

Idag ska jag be Alex skratta lite högre än vad hon brukar. Jag sitter bredvid henne på redaktionen och så fort något kul dyker upp bräker hon som en påsatt get och flabbar som om det vore det hennes sista skratt i livet. Så idag ska jag be henne skratta lite högre. Jag har nämligen lite lite lite hörsel kvar på vänster öra men ett par roliga filmer ska nog få henne att till slut skratta bort min öronstäd till stenåldern.

FIlmkvinnan 5

Efterforskningar och rundringningar visar nu på att jag på intet sätt är exklusiv i inbjudan till Pirat-rullen. Nu ska tydilgen ALLA gå. Även våran Praktikant, hierarkins ubåt.

Detta sätter allt i nytt perspektiv.

Helgen

Ligger som ett oskrivet blad. Är dock konfundersam över min längtan att jag har två(!) olösta korsord som väntar mig vid arbetsdagens ända. Frågan således: Är det jag som blivit en förruttnad soffliggare med inre önska om radhus och Let's Dance-weekend eller är det helt enkelt så att korsord det nya svart?

Åh dessa frågor..

FIlmkvinnan 4

Hon är tillbaka. Vendektiv och arg. Tydligen har inläggen på denna blogg tagit skruv för nu minsann, nu lossnar det för en annan. I sin ena hand hade hon en lavett. I den andra inbjudan till galapremiären av Pirates Of The Caribbean 18. Äntligen har hon insett mitt marknadsvärde och selekterat mig till de finare premiärerna. Gott så.

Nu ställs jag dock inför ett annat dilemma: Ska jag gå och riskera förnedring när ingen känner igen mig och skiter i att fota mig på röda mattan eller ska jag avstå och fortsätta min tysta protest mot etablisimanget, Filmkvinnan och kändisvärlden? Och om jag inte går, kommer hon då med alla medel möjliga steka mig från all inblandning i premiären av Die Hard - Live Free or Die Hard?

Detta kan på ytan vara det viktigaste beslut jag någonsin tvingats ta under min karriär som morgonstjärna.

Ikväll

Tjejen ska ut ikväll. Förmodligen dricka rosé och prata killproblem. Säkert sjunga Ledin på en bardisk och få servitörerna att ifrågasätta brukandet av alkohol på nattklubb. Troligen lär säkert jeansen stinka söta groggar och kebabtallrik när hon kommer hem. Definitivt ska hon förpassas till soffan i vardgsrummet. Eller så blir det som vanligt och det blir jag som förpassas till soffan.

Missionären eller inte

I sändningen idag funderade vi på om missionären fortfarande har den ohotade statusen bland ställningar som den länge haft. Eller är även missionärsbrukande ett slags ställningstagande? Jag vägrar förnya, därför finns jag. Fredrik var inne på att Apan var det nya svart. Vi undrar fortfarande hur man gör då.

Fredrik är märklig man. Han är en sån som man läser om i Söndagsbilagorna - "Min kille vill köra Apan med mig, det vill inte jag". Typiskt "Fråga Linn"-material, snart i sexspalt nära dig.

Min rumpa

För övrigt ligger min rumpa ute för beskådning.

Positiva Fredrik

Min kollega Fredrik brinner av idag. Det är roligt, främst för att något dåligt har hänt honom. Men också för att det är befriande med folk som lever ut på nätet.

I valet och kvalet 3

Nu börjar jag istället känna hat mot dessa förbannade svettbomber som leker att livet är härligt så länge de får svänga mina nysmorda inlines och visa upp sitt tajta skrev i ett par nyinköpta blå cykelbyxor. Sådana som visar konturerna likt en kroppsstrumpa men det gör inget bara de får åke inlines och då är det ok. Så fan heller.

I valet och kvalet 2

Å andra sidan kommer jag att tänka på den fantastiska serien Pacific Blue som handlade om cykelpoliser i Miami och de såg ju onekligen ganska bra ut. Och de hade ju en del status sina cykelbyxor till trots. Men nu känner jag att det egentligen handlar mer om cykelbyxor än om in-lines. Är cykelbyxan odödlig och för många ovärdelig eller betyder den att du även är tvingad att minst en gång per år tälta och äta nyfångad fisk och sedemera bli ihop med en Haglöfsväska?

Jag tror det.

I valet och kvalet

Sitter och funderar på att köpa mig ett par in-lines. Tyvärr är detta beslut inte så enkelt som det kan tyckas, detta går beyond rationellt och emotionellt handlande. Detta är statement.

Ska jag således sålla mig till de hurtiga, cykelbyxebärande, skrevavslöjande, backpakcande svärmorsdrömmarna eller inte?

Tål att tänkas på.

Hockey-VM

Sveriges målskillnad hittils: 21-3. Och ikväll möter man Danmark som är lika brapå hockey som Carola är på omvända bögar. Kan bli en rafflande kamp.

En underbar kommun

Solna har avskaffat 1 maj.

Underbart.

Redaktionen just nu 2

Intressant och roligt blir det när Alex försöker ge sig in i diskussionen. Hon, som på sin höjd sett Amerikansk Fotboll i Jerry Macguire eller om Carrie Bradshaw dejtat en quarterback. Det är humor att höra henne prata sport.

Jag skrattar blod och önskar mig bort till en annan plats.

Redaktionen just nu

Vad skulle hända om Sveriges landslag i Amerikansk Fotboll fick möta de amerikanska proffsens? Eller egentligen, vad skulle hända med de svenska spelarna?

En insatt källa, tidigare utövare av den idrotten, säger att de skulle ätas upp och sen multa i magarna på steorid stinna jenkare. Han använder ord som "slakta", "förnedra" och "tortera". Och helt plötsligt känner jag sug över att få se den fighten.

Gårdagen

Århundradets match på tv. Avgörande CL-semifinal mellan Liverpool och Chelsea. Gerrard mot Lampard. Riise mot Drogba. Reina mot Cech. Att säga att jag laddat är en grov underdrift. Min tjej säger då: "-Det är Desperate Housewives nu." Naturligtvis. Självklart. Hur kunde jag tro annat.

I pauserna slår vi över och jag får en cocktease och det står noll noll. Min tjej säger då "-Jahaja, då har du ju inte missat något."

Ibland säger min tjej för mycket.