Obehaglig stämning

Chefen ger sig inte. Han är på mig igen. Han vill träffas, fika lite mano-e-mano. Fredagens hemska scenario uppspelar sig i slowmotion då jag i sista sekund lyckades avstyra en rendez-vou med honom. Nu har jag slut på ursäkter. Nu vill han "fira" Kristi Himmelsfärd med en öl. Detta skrämmer mig, inte så mycket längre att hänga med chefen utan mer för att han önskar "fira Kristi Himmelsfärd".

Frågan är uppenbar: Är min chef egentligen en kristen fundamentalist som vill snärja mig i hans sektliknande umgängeskrets där man drickar gåsblod och halsar nattvardsrioja till tonerna av Carola?

Är svaret på frågan ja är det inte säkert att jag är tillbaka på fredag.