Trevlig helg

Juntan

Idag ska man tydligen ha rött på sig. Hade ingen aning men känner ingen nämnvärd ångest heller. Det är ju inte så att hela firman har på sig rött direkt, även om det vore för den goda saken. Men ponera att ALLA hade haft på sig rött idag, alla utom jag. Hade jag då blivit sedd med Quissling-ögon och utbuad på väg till bussen? Hade någon kastat tomater på mig och velat tumfängsla mig på centralstation så att alla kunnat spotta på mitt vedervärdiga ego, jag som inte bryr mig om munkarna? Och hade det då spelat någon roll om jag just fört över min årsinkomst till munkarnas kick off-konto?


Och i demokratins namn: Vad ska man ha på sig om man stödjer Juntan?

Imorgon är det fredag. Beware.

Alex är borta

Det är något skrämmande härligt med det hela. Inget gnägg, inget frågande, inget ovidkommande som tar upp större delen av min vardag. Inget instruerande, inget skosurr, inget samtal till myndigheter som engagerar hela redaktionen. Inget samtal till Vosset, inget nynnande, inget gläfsande av en dressingdrypande sallad.

Samtidigt ekar hennes stol av uteblivna skratt, korkade frågor och roliga anekdoter. Det ekar av tystnad.

I en perfekt värld

Hur ofta får man äta pizza? Hur onyttig är egentligen en pizza? Om man jämför en pizza med köttbullar och gräddsås, vem vinner då? Och vad vinner man? Kan man skippa osten på en pizza och fortfarande kalla den för pizza? Är en Chili Con Carne utan Chili fortfarande Chili Con Carne?

OCH VAD FAN SKA JAG ÄTA TILL LUNCH?!?!!?

Det bästa av två världar

Hemsidan du väntat på

Den här sidan är ganska rolig.

Skott i pannan

Den här snubben har åkt taxi för 77 000. Han har betald bostad nära riksdagen, betalt sj-kort och förmodligen tjänstebil om så önskas. Men han har ändå åkt taxi till och från hemmet, jobbet och flygplatsen.

Förklaringarna är solklara:

*Han bor 5.5 mil utanför Västerås och måste således åka taxi till tåget.
*Han ville inte ha sin bil stående på stationen en hel vecka.
*Han ville inte låsa upp bilen för de övriga familjemedlemmarna.

Jag ser ingen anledning till varför man ska anmärka.

Mer ekonomiska förslag till hans chefer:

*Ge honom en privatchaufför
*Köp honom en till bil
*Ge honom ett nytt hus närmare verkligheten
*Låt han genom psykundersökning
*Sparka honom

Alla åtgärder tycker jag, som skattebetalre, är mer än rimliga.

Som sagt, jobbar hårt.

Jag jobbar hårt ibland.

Och ibland inte.

Kriget ingen pratar om

På ena sidan: Alfa-hannen i huset, byxorna, järnhanden. På andra sidan: Jag.

Det hela handlar om diskbänken och bortförandet av konserver. Eller saknandet av bortförande, menar jag. Matilda har den söta fetishen av att när hon brukat majs, tomat eller champinjoner, låter burkarna manifestera på diskbänken likt en triumf av seger. Victory. Hon ser burkarna som ett bevis på att det gått riktigt hårt till under middagstillverkandet men hon har vunnit: blodigt och brutalt. När man sitter och äter kan hon även ibland ge vissa pikar till att man ska ta en glaze på offerplatsen så man förstår vad som ligger bakom den utsökta måltiden.

Sen går jag och diskar och tiger mig till sömns.

Jag gråter

Mitt hjärta är krossat och krokodiltårar rinner ned min kind efter Sveriges insats i damfotbolls-VM. Ofattbart hur dessa atletiska a-människor inte kunnat prestera bättre. Jag delar ut plus och minus:

Plus

*En del skott orkade faktiskt hela vägen fram till mål
*Noterade 1 nick, vilket måste vara nytt rekord
*Pandaklappning och Kinesiska muren fungerar inte som uppladdning
*Förslaget om sminkpauser upphävdes
*Antalet armar sträckta längs med sidan på kroppen och händer riktade 90 graders vinkel från dessa armar hade decimerats till bara 86%

Minus

*De flesta skotten orkade inte alls fram till mål
*De snygga "nickhjälmarna" från VM 2003 var borta
*Eftersom tjejerna sög så hårt borde man lagt in mer shopping som uppladdning
*Förslaget om kisspauser under match antogs
*Man sände inte matcherna i efterhand så man kunnat snabbspola till höjdpunkterna.
*VM gick inte i Kanal Lokal eller någon annan kanal som ingen kollar på

Tänk om...

...hon inte var så omedveten som det verkar?

13 år - och supermodell

Jag säger så här: Om Filip blir supermodell när han är 13 kommer inte pappa stå i vägen för hans framgång. Förutsatt att det betyder cold hard cash till min golfkarriär, en Lamborghini Diablo och en glänsande Soda Streamer på bänken i min Gaggenau-kök.

Hata måndag

Den här kanske piggar upp.

Saker som jag inte får glömma idag

Gå in på Alexs blogg och läsa om vad stjärnkavalkaden på Emmy-galan hade på sig.

Betygsätta klänningarna från samma gala.

Jämföra klänningarna med tidigare gala.

Fundera fram ny startelva till Sveriges ödesmatch mot Nordkorea imorgon.

Kartlägga Nordkorea.

Frossa i YouTube-klipp på damfotbollsmatcher.

Klamydiamåndag

Det firar vi med denna låt.

Plain White T's - Delilah

Jag trycker play och drömmer mig bort. Vill vara den där killen med slitna jeans, rufsigt hår och linne som sitter i fönstret en regning kväll, blickar ut över storstadens skyline. Han spelar gitarr och är olycklig och sjunger med raspig röst om kärleken i hans liv. Hon har allt som oftast dragit men det är något surrealistiskt romantiskt med hans situation som är som hämtat ur en film. Han är alltid svår och extraknäcker som servitör på ett saggigt lunchhak för att ha råd med sin stora passion. Han kanske målar tavlor då han i grund och botten är en konstnär, missförstådd av omvärlden och de som inte förstår hans eviga sökande.

Sen tar låten slut och man hör Alexs skratt eka som en rostig såg på redaktionen. Verkligheten gör ont ibland.

Saker som tar upp hela min hjärna just nu

Håller Nilla Fischer i 90 minuter?

Hur ska vi få det att lossna för Lotta Schelin?

Passar Victoria Svensson på offensivt mittfält?

Vilka genidrag ska Dennerby ta till för att slå hål på den amerikanska damfotbollsballongen?

Å dessa frågor, vem hade kunnat tro att damfotboll är så sjukt intressant. Jag famlar och njuter av den solida idrottsunderhållning.

Idol

Har stått ut länge nog men nu är tålamodet slut. Jag undrar: Vad är Kishtis problem? Maken till frustrerad och stressat rivjärn har sällan skådats. Hon känns som klädpressen i filmen "The Mangler" som lite omotiverat då och då löper amok på personalen.

Komma här och slänga sig med engelska uttryck bara för att hon au-pairat en familj i Oklahoma någon på 1900-blank och sen duperat hybriskostymen ända in i folkhemsfarstun. Lägg av. Det är inte roligt längre.

Herrklubb

Ska på herrklubb i helgen. Detta är ett återkommande och uppskattat inslag i mitt liv varje år. Vi är ett tiotal grabbar som en helg varje år tar på oss våra smeknamn, ingår en pakt och följer den stenhårt under 48 timmar. Vi utför riter och dricker grisblod och svär evig trohet till vår tillhörighet. Det är härligt manligt och definitivt befriat från kvinnor.

Tänk att så lite kan betyda så mycket.

Wikipedia

Min listning på Wikipedia har betytt mer för mig än vad många kan tro. Numera har jag den som startsida och jag vill uppmuntra andra att göra likadant.

Klicka in på den här sidan, gå in på verktyg(tools), välj Internet Options. Klicka på "Använd som startsida".

Det går bra nu

Blev precis kontaktad av en kille vill bidra med stor underhållning i programmet. Detta tycker jag är bra eftersom det betyder att jag behöver jobba mindre. Men då klockan är efter 10.30 har min hårt arbetande redaktion (Alex och Fredrik) redan gått hem.

Vilken tur då att jag skiter i vad de tycker och tar alla beslut över deras huvuden. Det får mig att känna mig stor och kontrollerande.

Återigen

Sa jag att jag blivit listad på Wikipedia.

Priset

Vinsten: En flaska skumpa, och outtömlig prestige förstås.

Lagkapten tar emot folkets jubel.

Mer bilder

Dragkamp - eller tug of war som jag brukar säga. En klassik gren som fler än vi provat på.

Här ser man att jag tar saken i egna händer som stabil 3:e figur.

Mannen i linnet, snett till höger om mig, vet inte vad som komma skall. Han och hans posse kommer snart att åka i marken 2 gånger när vi går upp mot varandra.

Samkväm - uppföljning

Det som från början var ett fånigt teambuilderi med töntiga lekar och öl i platsglas, visade sig vara en elitistisk tävling med inslag av grenar från marinen, kustjägarna och Franska Främlingslegionen. Only the strongest will survive. Blod, svett och tårar var bara förnamnet och en efter en förnedrade vi motståndarna.

Jag kan stolt säga att jag deltog aktivt i många av grenarna och var en stor del av framgången.

Här ser vi hur jag stryde mina vilsna kollegor mot seger.

Mission Completed

Jag är listad på Wikipedia. Nu kan jag dö lycklig.

Mini-kick-off

Är på väg till samkväm med firman. Stafett och hamburgare och ljummen öl i plastglas. Det ska bli så inihelvete kul.

Kaffeautomaten

Det finns många alternativ att välja mellan. Kaffe, Cappuchino, Espresso osv. Där finns också alternativen Hot Chocolate och Cacao Creme. Jag undrar: Vad är skillnaden?

Till smaken är de identiska. TIll utseendet också. Är det Hot Chocolate som är Cacao Creme eller tvärtom? Är det bara ett säljargument till kund, att det finns så många val att göra på denna maskin? Typ som en tv med text-tv-minne på 2000 sidor? Eller är det lika svårt att finna distinktion mellan de båda såsom en blind provar Cabernet Sauvignon från olika distrikt?

Lyckans mig

Tygtitten på Baushaus blev inställt igår. Så vi åker nu istället.

Förresten, Herren ovan, eftersom alla mina önskningar slår in; jag vill ha en miljard också.

Korsordshjälp

Är Sylvia men inte Kungen. 4 bokstäver, börjar på na. Någon?

Positiva Fredrik

Idag hade min kollega Fredrik på sig en halsduk inomhus. Han valde att kalla den för scarf och då gick det tydligen bra. Han tycker nämligen att det ger honom en konstnärligt skimmer, att gå runt som en Ernst Brunner med Renässans i blick.

Han ställer sig och tittar djup på olika objekt i det kontorslandskap vi sitter i och begrunnar. Han lägger armarna i kors och ibland stödjer han hakan med tummen och pekfingret, precis som att hans tankar tynger honom. Han vill så gärna slänga ur sig uttryck som Manierism, rokoko och abstraktion. Men ingen lyssnar.

Samtal

Min tjej ringde precis. Hon ville åka till Bauhaus för att kolla på tyg. Precis som att det skulle stå högst upp på min önskelista att kolla tyger, shit vad bögigt. Aldrig!

Det sa jag i och för sig aldrig högt. Nu måste jag tydligen hem, vi ska åka snart.

Ringsignaler

Vi sitter i ett kontorslandskap. Jag har inte valt detta själv utan blivit hitkommenderad av min nazichef. Fine. Alla kan inte ha ett eget rum. Men ändå förväntas det att jag ska utföra mitt jobb under inverkan alla förbannande telefoner som ringer. Konstant och hela tiden. Högt och outhärdligt.

Värst är tanterna. De som inte vet hur deras telefoner fungerar utan fått den programmerad av någon yngre förmåga, förslagsvis deras barn, som lagt in en förkastligt ful ringsignal som hon och hennes vänninor skrattar åt på kafferepen. "Åh vilken tokig signal du har, Alex" kan det låta.

Jag hör Flottarkärlek eka i min hjärna medan min livsklocka börjar hacka. Jag hatar de.

Jobbigt moment

Vi har en tekniker på jobbet. Han är vad vi kan kalla för "mental". Han är labil och skrämmande och på vadet om vem som är mest trolig att rusa in med en AK-4 och blasta vilt, leder han obestridligt.

Idag är jag tvingad att fråga honom en sak. Detta är oundvikligt och jag är rädd, jag darrar och svettas. Jag fruktar att mina ord kan vara de som får bägaren att rinna över. Att han lackar ur och drar hem och där skriver ett mordbrev och väljer mig som syndabock. Polisen kommer sen göra förhör med mig och vad jag sagt, såvida jag inte är den som ryker först i infernot.

Nu går jag och frågar honom. Hej då.

Våra säljare

Idag har de ett sk Canvas-race. Det betyder att de ska ut på stan och ragga nya kunder till oss. Likt Jehovas vittnen. Jag finner det oerhört underhållande att veta att just nu springer de runt, med pennan i högsta hugg och knackar dörr på el-firmor, mattläggare och biltvättar.