Mode 2

Jag undrar hur de flinka små barnfingrarna som gjorde Fredriks armébyxor tänkte. "-Nu ska vi göra byxor till de som bombar vårt land och gör att vi är så fattiga som vi är. Det är ju klart att även de soldater som sköt sönder kraftverket igår behöver byxor, hur skulle det se ut annars. Nu syr jag på och hoppas på att inte bli skjuten när jag går hem, men om jag blir skjuten hoppas jag han är snyggt klädd och förhoppningsvis iklädd byxor jag har sytt."

Ironi, någon?