Jag känner mig som William Wallace. Som en ensam krigare mot kommersialismens utspridda trupper. Som en Zlatan bland Lagerbäckare eller en homosexuell i ett hockeylag. Utstött. Missförstådd. Men också hämndlysten.
Jag för en kamp för strassen på den manliga t-shirten. Pricken över i och grädden på moset och det nya svart. Allt i ett. Detaljen som får betraktaren att undra om vad som egentligen döljer sig bakom den mystiska fasaden. En player? En hemmakille? Ett sexpack? Med strassen vet man inte. Den förbryllar samtidigt som den avslöjar. Den är ett ställningstagande och fuck you i ett. Som ett Kinderägg i modevärlden.
Hear me now. Ge upp för strassen eller åk hem till Gävle.
No comments:
Post a Comment